Man talar ibland om skolhuset som den tredje pedagogen, ett nästan omärkligt väsen som påverkar mycket av det som läraren gör. Vem är hen egentligen och vad är det som hen egentligen gör?

Man kan möblera klassrum på många olika sätt. Min erfarenhet talar för att det inte alltid sker medvetet utifrån på vad sätt man vill att möbleringen skall stödja verksamheten. Ibland kan man höra bedömningar av möblering i en skala mellan traditionell och mer progressiv/modern. Traditionell är ofta då en möblering där bänkarna står i rader mot tavlan och läraren, var för sig eller i par. Modern kan då vara andra grepp som att eleverna grupperas om fyra eller sex beroende på antal elever och utrymme i klassrummet. Jag menar att det ena inte behöver utesluta det andra. Om eleverna skall lyssna till läraren och hänga med i vad som skrivs eller visas är det bäst att eleverna sitter vända framåt. Ett gruppmöblemang i en sådan undervisningssituation blir obekvämt och har andra nackdelar som jag skall beskriva lite längre fram i artikeln.